Jag å min far
Kategori: Allmänt
Jag har liksom ingen mamma, om man tänker mamma som en person som finns där och stöttar en i vått å torrt och som engagerar sig i sina barnbarn.. En sån mamma har inte jag. (Och därför har jag valt bort henne ur mitt liv. Dom jag behöver i mitt liv, är dom som TILLFÖR mig nåt.. glädje, lycka, stöd.. typ.. )
Men jag har en far, pappa:)- som alltid finns där. Han kan jag alltid ringa, gråta ut, be han hämta barnen när jag brytit ihop(ja, jag tänker aldrig påstå att jag är en supermorsa). Han drar med mig å kidsen för att grilla i skogen, åka slalom, åka skridskor osv.. Han har absolut inte alltid tyckt att mina val i livet varit dom bästa- MEN jag har aldrig känt mig dömd av honom.. Han är lite som jag- eller jag lite som honom? "Ja inte vet jag, men det ordnar sig nog.." typ :)
Sen har jag mycket skit i min ryggsäck sen barndomen och en pappa som då inte alls var samma person som han nu är.. Jag har verkligen tyckt SÅ illa om honom.. Och även idag har vi våra duster och vi har samma kassa humör båda två och tjafsar lätt.. Men vi kommer å andra sidan snabbt ur det och blir alltid sams inom kort.
Och nu häromdan så slog det mig- och ja, nu börjar jag såklart gråta- hur FAN ska jag klara mig när min farsa dör?? Då har jag INGEN.
Men jag har en far, pappa:)- som alltid finns där. Han kan jag alltid ringa, gråta ut, be han hämta barnen när jag brytit ihop(ja, jag tänker aldrig påstå att jag är en supermorsa). Han drar med mig å kidsen för att grilla i skogen, åka slalom, åka skridskor osv.. Han har absolut inte alltid tyckt att mina val i livet varit dom bästa- MEN jag har aldrig känt mig dömd av honom.. Han är lite som jag- eller jag lite som honom? "Ja inte vet jag, men det ordnar sig nog.." typ :)
Sen har jag mycket skit i min ryggsäck sen barndomen och en pappa som då inte alls var samma person som han nu är.. Jag har verkligen tyckt SÅ illa om honom.. Och även idag har vi våra duster och vi har samma kassa humör båda två och tjafsar lätt.. Men vi kommer å andra sidan snabbt ur det och blir alltid sams inom kort.
Och nu häromdan så slog det mig- och ja, nu börjar jag såklart gråta- hur FAN ska jag klara mig när min farsa dör?? Då har jag INGEN.
Jag kommer hamna i en sån djup jävla kris då.. herregud, jag krisar ju bara av TANKEN på detta..
Nu är farsan iofs inte alls gammal.. herregud han är inte ens pensionär och han är fit och frisk och sund och allt sånt... men ändå.. Folk kan ju dö ändå..